torsdag 19 februari 2015

Blogg. Jag? Aldrig! Eller...

Hej!

Jag kan inte blogga. Vad ska jag skriva som någon annan vill läsa, vem bryr sig. En blogg ska vara fyndig, rolig, smart eller uppseendeväckande. Innehålla content värt att dela med sig av. Det har jag inte tid med. Eller?

Kanske kan det bli kul ändå, jag kanske fastnar och börjar baka färgglada cupcakes som jag sedan fotograferar och stolt visar upp för världen. Kanske blir triggad att skaffa nya läsare och engagera dem i min sociala plattform genom kommentarer och konversationer. Hur transparent vill jag vara, behöver man vara det förresten? Är jag inte redan det? Jag har ju en hemsida, Instagram och Facebook och skäms inte. Varför tar det då emot? Kanske för att jag tycker att det är en smula töntigt. "Läs om mig och min viktnedgång", " eller "mina barn åkte pulka idag", vem bryr sig om alla andras "me, myself and I"? Inte jag i alla fall, det har aldrig intresserat mig. Har jag kanske bara prestationsångest, är det därför jag tycker det tar emot... Jag ska ju faktiskt reflektera över sociala medier i min blogg och det kursinnehåll som jag just nu läser på Högskolan i Kristianstad, inte lämna ut mitt liv. Men det är ju liv som engagerar, det är ju content av värde som berör...

Jag bör i vilket fall ta tillfället i akt att lära mig det här med blogg, jag vill jobba med PR och bloggandet kan vara en del av ett sådant arbete. Jag kan ju faktiskt inte säga ett smack om att blogga, jag har ju aldrig provat...ok, lets go!


3 kommentarer:

  1. Tycker att du lyfter en jätte intressant fråga i det här med hur transparent man skall vara på en blogg i jämförelse med ex. instagram. På sätt och vis är ju insta, fb & twitter mini-bloggar (kallas inte twitter micro-blog inbland?), men att innehållet man delar med sig av där är lättare att få ur sig - det är mer kort och kravlöst. Man måste inte hålla kvar läsaren, det gäller ju bara 1-2 meningar. Men en blogg måste både fånga uppmärksamhet, hålla kvar den och ständigt förnya den. Mer text kanske kräver att man ger mer insyn också. Jag funderar också över hur man hittar balansen mellan att skriva om sig själv och att reflektera över sociala medier - det krävs säkert ibland att man drar upp exempel från något man själv upplevt för att belysa ämnet, det är väl trots allt bara användningen som kan hjälpa den djupare förståelsen. Men hur transparent behöver man vara?

    //Johanna

    SvaraRadera
  2. Håller med Johanna att bloggfenomenet är väldigt intressant att prata om. Jag är inte heller någon bloggare eller blogg-fan men tror att i många fall handlar det om så mycket mer än "me, myseft and i". Även om vi kan se en hel del bloggar med ytliga människor som vill visa ett lyxigt liv, så är det också viktigt att komma ihåg att bloggfenomenet har bidragit till så mycket mer. Det har fått människor att dela med sig av sina mycket relevanta upplevelser, erfarenheter, berättelser och åsikter. En bas för alla att skriva på sin egen plattform.

    / Matilda

    SvaraRadera
  3. Tänkte nu också på att det faktum att bloggar både är lätt att skapa och lätt att hitta också gör att det blir möjligt att visa upp berättelser, upplevelser och erfarenheter som inte får plats i andra medier. Allt som är "producerat" (i detta fall menar jag dyrt att skapa) begränsas av efterfrågan, alltså att bara dem filmer görs som verkar ekonomisk lönsamt. Sociala medier och den digitala världen har den stora fördelen att alla kan få möjligheten att synas (well, alla som har lite teknisk kunskap och tillgång till tekniken, men det är iaf lite bättre villkor). Och då blir också alla "me myself and I" bloggar väldigt viktiga - precis som Matilda påpekar - genom dem kan man då ur olika delar av världen/kulturer uppleva någon annans vardag på ett enkelt sätt.
    //Johanna

    SvaraRadera